månadsarkiv: februari 2013

Sesammarinerade quornfiléer med ljummen quinoasallad

mat1

Vissa saker är så enkla men ack så goda. Det här receptet hittade jag i GI-mat, en blandning mellan kokbok och tidning som kommer ut med Expressen då och då. Originalreceptet tyckte råris var en bra idé att ha i salladen, men det tyckte inte jag. Quinoa kändes roligare, godare och mer passande.

Till salladen: tricolorequinoa, ruccola, bladspenat, pommontomater, färsk broccoli, svarta bönor, soltorkade tomater.

Koka quinoan. Pensla quornfiléerna med ägg eller olja, och strö sesamfrön över. Stek i stekpanna eller låt de vara i ugnen till de fått lite färg. Skär plommontomaterna, broccolin och de soltorkade tomaterna. Blanda alla nyttigheter och ringla marinaden (som de soltorkade tomaterna ligger i) över salladen.

Mums.

Universums godaste semla

semlablogg

Bor du i Stockholm? Ta dig till Hammarby Sjöstad och Magnus Johansson Bageri & Konditori. De har den överlägset godaste semlan jag någonsin ätit. Den utklassar allt motstånd. Jag skulle nog kunna gå så långt som att säga att den inte har något motstånd.

Kära Stockholm. Sverige. Världen. Jag har hittat Universums godaste semla. Förväntningarna på just denna semla var skyhöga, så risken för att jag skulle bli besviken var överhängande. Lika förväntansfulla var vi, min kompis och jag, när vi steg in på det där stället jag hört så mycket gott om. Ett konditori och bageri som helt uppenbart har klass. Enkelt och avskalat, men så snyggt och modernt, med en känsla av exklusivitet. Och perfektionen. Jag menar, jag har aldrig sett så perfekt släta, felfria dammsugare. Bara en sån sak.

Och semlan. Semlan. Den vackra semlan.

Semlan med ett lock som inte alls var meningslöst som andra lock kan vara. Tvärtom, ett gott lock! Och ett gott bröd! Så… perfekt. Och en makalöst vackert spritsad grädde, som inte var sådär tung som grädde kan vara, utan fluffig. Lätt. Så oerhört lätt, men ändå inte tunn. Jag hittar inget annat ord än… perfekt.

Men mandelmassan… ja, mandelmassan… Till en början bara fantastiskt god mandelmassa. Sedan… herregud, smaken! Och den plötsliga upptäckten av små bitar av mandel, en ovanlig detalj som gjorde mandelmassan till en mandelmassa som inte är från denna jord. Det var där det gick upp för mig: det här är i särklass den godaste semlan jag smakat.

Och sedan förtvivlan: hur ska något kunna toppa det här?!

Mums!!

Mums.

Aldrig förr har en idé känts så rätt. Jag har perioder när jag älskar att laga mat och att baka. Sedan kommer perioderna när allt är oinspirerat och trist. Men jag älskar alltid att äta. Och bland vänner har jag blivit känd för att ständigt vara hungrig.

På Twitter skapade en kompis till och med en hashtag för mig, #hungrigadamen.

På Instagram lägger jag upp skapligt mycket matbilder och inte sällan efterfrågas recept. Nyligen, när jag la upp en bild och självmant skrev ut receptet direkt, innan någon hann fråga, slog det mig. Idén. Tänk en ny blogg som heter Hungriga damen, där jag bara bloggar om saker som handlar om mat, bakning och annat som har med allt som är ätbart att göra.

Så givet! Så självklart! Så gott!

Välkommen!